Spektrum Terapiers kroppsterapeutiska verksamhet fokuserar på de senaste metoderna för neurosensomotorisk integrering och stimulering av motoriska utvecklingsmekanismer, genom banbrytande metoder som är grundläggande för en välfungerande kropp och psyke. Metoderna tar vara på hjärnans neuroplasticitet och samordnar hjärna och muskler samt harmoniserar kroppen.
Primitiva reflexer är en helt naturlig, genetiskt förprogrammerad resurs som varje människa har inom sig. Av olika anledningar kan dessa medfödda scheman för hur vi ska röra oss, avvika från sin naturliga tur och ordning funktion, där varje reflex ska inträda i viss ålder för att utveckla vår förmåga att röra oss och utveckla hjärnans funktion.
Genom att aktivera det genetiska minnet, där alla rörelsescheman finns, kan man utnyttja hjärnans plasticitet och genom träning justera kroppens rörelser och korrekt belastning på varje muskel och steg vi tar. Felaktig belastning kan leda till förskjutningar av skelettet och problem i rörelseapparaten - ryggen, höfterna, knäna, nacken eller fötterna.
Reflexer är vår medfödda predisposition och är grunden för korrekt motorisk, emotionell och kognitiv utveckling.
Störningar i deras utveckling kan också leda till felaktig motorisk samordning, talproblem, koncentrationssvårigheter och därmed leda till inlärningsproblem.
Neurosensomotorisk träning kan hjälpa människor med sådana besvär som:
Ett barn som kommer till världen möter en miljö full av olika sensoriska stimuli. Det lämnar en miljö som tillfredsställer alla behov automatiskt och kommer in i en värld som det aktivt måste delta i. Detta händer bland annat genom oberoende andning, aktivt deltagande i amningen, respons på rörelse eller beröring.
En uppsättning primitiva reflexer hjälper barnet att hantera nya utmaningar. Deras mål är att ge ett omedelbart svar på den nya miljön och barnets förändrade behov. Dessa automatiska, stereotypa rörelser uppstår på hjärnstammens nivå och används omedvetet. Barnet måste lära sig rätt muskeltonus i förhållande till gravitationskraften, hur man ska stå rätt, sitta, hur man ska gå, springa och i alla andra situationer använda sin rörelseapparat (muskler och skelettet) rätt. Med utveckling av muskelrespons utvecklas också hjärnan.
Här ser man ett oskiljaktigt samband mellan hjärnan och resten av kroppen. Kroppens rörelser bidrar till hjärnans utveckling och vice versa.
Reflexmönster i spädbarnsåldern är en undermedveten respons på stimuli. De hjälper barn under de första dagarna och månaderna i livet. De är ett slags psykomotoriskt program som människan har för att överleva. När nervsystemet mognar förändras de till specifika rörelser och försvinner gradvis - man brukar säga att de integreras. Det är viktigt att reflexen dyker upp vid rätt tidpunkt och fyller sin roll och sedan ska den löpa ut eller försvinna till förmån för nästa reflex. Så till exempel använder barnet en reflex för att rulla från ryggläge till magläge och när det är klart slocknar reflexen (integreras) och ersätts av nästa, så att barnet kan börja resa sig på alla fyra, och nästa, så att man kan resa sig upp, osv.
Det händer emellertid av olika anledning att reflexer inte integreras och därmed med varierande grad av intensitet kan påverka utvecklingen av barn och sedan påverka den vuxna kroppen. Ihållande reflex kallas ohämmad reflexaktivitet, vilket kan vara ett tecken på omognad i centrala nervsystemet.
Är reflexer aktiva för länge, kan de bromsa uppkomsten av hållningsreflexer som ska komma i deras ställe. Primära reflexer kan man observera redan i livmodern och de bör hämmas vid sex månaders ålder och senast i den tolfte månaden.
Posturala reflexer däremot uppkommer efter födseln och de når sin fulla utveckling omkring 42 månaders ålder. Vid tidpunkten för skolåldern bör posturala reflexer vara fullt utvecklade och primitiva reflexer integrerade. Är det så att primitiva reflexer kvarstår hos ett barn över sex månaders ålder och det finns en brist på eller inte är helt utvecklade hållningsreflexer under tre och ett halvt år, talar vi om försenad neuroutveckling, vilket påverkar det centrala nervsystemet. Detta påverkan den fortsatta utvecklingen av hållningen, balansen och de motoriska färdigheterna.
Våra stressreflexer aktiveras när vi känner oss hotade. Är de inte integrerade aktiveras de av stress.
Triggas flykt- och försvarsreflexen kan vi reagera med rädsla och fly undan, eller med aggression och gå till anfall för att undanröja hotet.
När våra stressreflexer aktiveras reagerar vi vanligen med muskelspänningar som i sin tur kan trigga andra primitiva reflexer och ge problem med nacken, ryggen, benen, och i många fall i hela kroppen, på grund av vardagsstress eller efter traumatiska händelser, dem man minns och de som finns förträngda, minnen från ett problematiskt barndom eller den mer subtila stressen som t.ex. alltför höga krav på sig själv, prestationsångest, perfektionism, etc.
Fruktan och paralysreflexen aktiverar det parasympatiska nervsystemet så att signalsubstansen acetylcholin utsöndras, vilket orsakar nedsatt hjärtrytm och ibland andningsstillestånd. När den utlöses stänger vi ner systemet och stänger ute världen omkring oss.
Mororeflexen däremot aktiverar det sympatiska nervsystemet, adrenalin utsöndras och detta leder till förhöjd hjärtrytm och förhöjt blodtryck. Adrenalin gör att man blir överkänslig för yttre intryck såsom ljud, ljus, minsta rörelse i det perifera synfältet, pupillerna förstoras och alla sinnen blir på helspänn.
När enbart fruktan och paralysreflexen är aktiv stänger man ute världen. När Mororeflexen dessutom är aktiv tar man in världen och kan få svårt att avskärma sig från intryck och bli överbelastad och trött.
Stressmönster påverkar regleringen av andning, tempo, tankar och känslor.
Enligt psykiatern Harald Blomberg kan aktiva stressmönster som Mororeflexen och fruktan och paralysreflexen vara bidragande orsaker till att barn och vuxna får koncentrationssvårigheter och problem med stresshantering. Dessa reflexer kan påverka gränssättning, impulskontroll, uppmärksamhet och inre balans. Är de aktiva kan det också påverka förmågan till återhämtning efter stress och trauma.
Genom att samordna kroppen regleras också synen och hjärnan och det hjälper att öppna gamla blockeringar. Minnen och traumatiska händelser behöver inte återupplevas under träningen av reflexer, psyket kan dock reagera genom känsloupplevelser och drömmar.
Fruktan och paralysreflexen kan aktiveras av stress och i sin tur kan den hålla stressen i kroppen aktiv konstant, vilket leder till en ond cirkel.
Erfarenheter visar att det saknas kroppsmedvetande vid ångest, PTSD psykoser och borderline. Genom rörelser kan man väcka detta kroppsmedvetande till liv och skapa en känsla av inre styrka och stabilitet.
Neurosensomotorisk träning är en arbetsmetod avsedd för omfattande stimulering av människans utveckling. Syftet är att stödja barnet i att uppnå motorisk mognad och därmed möjlighet att lära sig nya färdigheter samt att hjälpa vuxna som har problem med kropp eller psyke, orsakade av ointegrerade primitiva reflexer eller reflexer utlösta av stress.
Neurosensomotorik kommer från ordet neuro och relaterar till nervsystemet, senso som betyder sinnen och motorik som betyder rörelsemönster och rörelseförmåga. Sinnen och motorik måste samverka för att vi ska kunna utvecklas och möta vår omvärld och de gör det genom nervsystemet.
Utifrån flera olika metoder utformar jag individuella träningsprogram för att utveckla rörelsemönstren. Du får upprepa de tidiga rörelserna, integrera dem och skapa nya kopplingar i nervsystemet. Med det skapar vi nya förutsättningar för inlärning och bättre mående, fysiskt och psykiskt.
Det är en metod baserad på allmänt kända teoretiska grunder för mänsklig utveckling och på observationer som bl.a. Kerstin Linde gjorde på barn och hennes metod för att samordna hjärna och muskler och därigenom harmonisera kroppen.
Individuellt anpassade rytmiska rörelser stämmer muskelgrupperna i över- och underkroppen samt vänster och höger kroppshalva. För reglering av muskeltonus används Svetlana Masgutovas reflexintegrering med lätt isometriskt tryck på specifika ställen på kroppen som görs efter stimulering av reflexmönstret. Med andra ord går vi tillbaka till den manualen varje människa är född med och skapar rätt muskelaktivitet så att reflexer kan integreras.
En metod utvecklad av Dr. Harald Blomberg, läkare och specialist inom psykiatri, som i nära 30 år arbetat och utvecklat Rytmisk rörelseträning. Dr. Blomberg har skrivit flera böcker i ämnet och har utbildat instruktörer över hela världen, för att hjälpa barn som mår dåligt och har problem med uppmärksamhet eller inlärning, genom enkla motoriska övningar, som stimulerar hjärnan och nervsystemet att föryngra sig och skapa nya förbindelser.
Övningar hjälper barn med problem att mogna, utvecklas, läka fysiskt, känslomässigt och och mentalt. Med dessa rörelser stimuleras bland annat signalflödet till lillhjärnan som reglerar musklernas arbete. Rytmisk rörelseträning stimulerar också hjärnbarken och frontalloberna. Ändrad muskeltonus, ökad vakenhet, minskad hyperaktivitet, bättre uthållighet, motorik och koncentrationsförmåga märks ofta efter reflexintegrering och dagliga övningar i rytmisk rörelseträning.
Den hjälper även vuxna med problem och smärtor i rörelseapparaten, och besvär som depression, ångest, PTSD och psykoser. Harald Blomberg intresserade sig tidigt för Kerstin Lindes arbete med Rytmisk rörelseträning och utvecklade den till vad den är idag.
Rörelsepedagogen Kerstin Linde har byggt sin harmonilära på omfattande observationer och studier av kroppen hos små barn. Hennes modell delar upp människokroppen i höger-vänster sida och över-underkropp, fyra fält som också omfattar hjärnan och ögonens synfält.
Rörelser stimulerar hjärnan så att nervförbindelserna utvecklas och hjärnan och dess funktioner mognar. Grunden för språkets inlärning, visuella färdigheter, samsyn och förmågan att växla mellan att se på nära och på långt håll, uppmärksamhet och impulskontroll läggs tack vare sedda rörelser. Barnet lär sig att hitta rätt i kroppen och koordinera sina rörelser.
Rytmiska rörelser integrerar barnets reflexer. Om barnet av någon anledning hoppar över de olika stadierna i sin motoriska utveckling, kan reflexer förbli aktiva och påverka utvecklingen hos barn och få påverkan på den vuxna individen. Ett fåtal enkla, rytmiska rörelser kan arbeta bort medfödda eller förvärvade störningar. Genom träning lär sig hjärnan att hitta i kroppen och automatiskt lägga på rätt muskelspänning som varje rörelse kräver. Har man inte gjort en korrekt grundläggande stämning av muskler i spädbarnsåldern riskerar man att lägga på muskelspänningar som är skadliga för leder och ryggrad.
Svetlana Masgutova, doktor i utvecklingspsykologi, grundare av Svetlana Masgutova Education Institute for Neuro-Sensory-Motor and Reflex Integration (USA och Polen), är skaparen av ett tvärvetenskapligt program - neurosensomotorisk reflexintegrering.
Specialister i 40 länder runt om i världen använder hennes erfarenhet. För sitt effektiva arbete har hon fått 12 universitetspriser och utmärkelser och den ryska utbildningsakademin.
Kopplingen motorisk och kognitiv utveckling har studerats länge i Sovjetunionen och Ryssland. Dr. Masgutova utvecklade Masgutova-metoden efter hennes examensarbete och doktorandarbete i Ryssland där hon hade tillgång till banbrytande rysk forskning, och efter att ha hjälpt överlevande från Ufa-tågolyckan, där hundratals människor, många av dem barn, omkom eller skadades allvarligt och traumatiserades.
Sedan 1989 har hon forskat på reflexer och sensorisk integrering och deras inflytande på de olika aspekterna av motorik, kommunikation, kognitiv och emotionell utveckling samt beteendereglering, till stor nytta för dem som har fått tillgång till hennes kunskap och strategi. Dr. Masgutovas organisation har hjälpt över 85 000 barn och vuxna från 25 länder, som tidigt såg dessa samband.
Dr. Masgutova har genom att involvera kinesiologi förfinat diagnosmetoder och behandlingsmetoder så att behandlingstiden förkortats avsevärt.
Hon är författare till över 130 publikationer inom psykologi, utveckling, neurosensomotorisk reflexintegrering, sensomotorisk utveckling, traumatisk stress och PTSD.
Brain Gym-programmet är en amerikansk metod som har utvecklats av PhD Paul Dennison och Gail E. Dennison. Den har sina grunder i pedagogisk kineslogi och är en uppsättning av 26 övningar eller aktiviteter som hjälper till att hantera balans, hållning och samordning av färdigheter förknippade med bättre förståelse, fokus, organisation, kommunikation och emotionell hälsa.
Den kan användas för att förbättra lässvårigheter, inlärningssvårigheter, hörselsvårigheter, beslutsångest, etc. Brain gym-rörelserna stödjer reflexintegreringen.
Rörelserna väcker upp hjärnan och kopplar ihop alla dess delar för att stimulera hjärnfunktionen med enkla övningar som vem som helst kan göra hemma, på jobbet eller i skolan och de används ofta med barn som har särskilda behov eller behöver förbättra sin inlärningsförmåga. De är utformade för att stärka förhållandet mellan kropp och själ.
1. Kartläggning
Tillsammans går vi igenom eventuella reflexer med utgångspunkt från besvären, kollar om man kan kontrollera sin kropp och om man påverkas av primitiva reflexmönster.
2. Reflexintegrering
Med lätt isometriskt tryck stämmer vi in kroppen genom att förstärka reflexmönstret. Klienten imiterar reflexmönstret och förstärker det genom upprepade tryck som hålls några sekunder i flera omgångar. På så sätt lär man hjärnan och resten av kroppen det korrekta rörelsemönstret.
Med reflexintegrering tränar vi rörelsemönster såsom klienten skulle ha gjort under sina tidigaste år. Nervnätet utvecklas och hjärnan och resten av kroppen får en andra chans.
3. Rytmisk rörelseträning
Genom att låta barn och vuxna göra övningar som imiterar barnets rytmiska rörelser kan de primitiva reflexerna integreras. Vi gör de specifika rörelser för de reflexer som behöver integreras.
4. Individuellt träningsprogram
När kartläggningen är klar utformas ett individuellt träningsprogram som ska genomföras dagligen. Det är viktigt att man skapar dagliga rutiner för träningspasset och att rörelserna utförs noggrant och rytmiskt.
5. Återbesök och uppföljning
Jag rekommenderar uppföljning och justering av träningsprogrammet en gång per månad. Senare kan träningsperioderna förlängas, tills reflexerna är integrerade.
Hur lång tid det tar är individuellt och beror på utgångsläget. Förändringar brukar man märka redan efter första mötet.
Lider du av stress, ångest, trauma eller PTSD?
Visar ditt barn tecken på aktiva reflexer?
Har du smärtor i rygg, knän, bäcken eller axlar?
Läser du inför en examen eller har ett viktigt föredrag och vill minska stress, öka koncentration och inlärningsförmåga?
Har du svårt för gymnastik i skolan?
Vill du uppnå högre sportprestation?
Tränar du och vill förebygga skador, få en kropp med rätt muskeltonus för att nå din optimala potential och bättre resultat?
Något eller några av följande besvär kan vara tecken på aktiva reflexer
Instruktörsmöte med Harald Blomberg, Madrid 2019
För nuvarande är jag under utbildning till instruktör i BRMT och senaste kunskap inhämtad på konferensen har jag införlivat på min mottagning. Förutom kroppsterapi, kommer jag att erbjuda kurser i BRMT.
Välkommen!
Utbyte av erfarenheter med internationella BRMT-instruktörer och distributörer på mötet i Madrid.